Han
Jag vänder mig om och ser dig stå där ensam kvar. Regnet faller ner över ditt ansikte och blandas med dina tårar. Har jag verkligen sårat dig så mycket? Du vänder dig om och våra blickar möts för ett ögonblick, dina ögon är fulla av sorg. Du vänder bort blicken igen och det gör ont i mig. Varje tår som du fäller känns som ett nålstick i mitt hjärta.
    Men jag var tvungen, förstår du inte det? Vi kunde inte fortsätta som vi gjorde. Varje dag var som en charad som aldrig tog slut. Varenda blick och varenda kyss var bara teater, märkte du inte det? Jag trodde att du kände på samma sätt. Älskade du mig verkligen? Hade du verkligen känslor kvar? Efter allt vi har gått igenom trodde jag att du kände som jag. Du och jag passar bara inte ihop, du och jag kan aldrig bli vi.
    En del av mig vill bara springa fram och ta dig i min famn, kyssa bort dina tårar och säga att allt är bra igen men jag kan inte. Det går inte. Jag vet ju hur det kommer att sluta och jag orkar inte gå igenom allt igen. Nej, det här är slutet.
    Du vänder dig om och möter min blick igen. Jag ser in i dina ögen. Jag har alltid älskat dem, dina vackra, blå ögon som nu är fulla av tårar. Du vänder dig om och så börjar du gå bort från mig, mot ett nytt liv. Någonstans inom mig så vet jag att jag aldrig kommer att få se dig igen och det gör ont.
    Jag kommer aldrig att glömma dig.

Hon
Regnet sköljer ner över mitt ansikte och blandas med mina tårar. Du står där bakom mig. Jag har aldrig känt mig så här sårad. Jag vänder mig om och möter din blick. Dina ögon är fulla av, vad? Vemod? Triumf? Sorg? Vad det än är så klarar jag inte av att se det. Jag vänder bort blicken.
    Dina ord kom som en chock. Var allt bara teater, en evighetslång charad? Älskade du mig inte? Hur kunde du göra såhär mot mig? Visst har vi gått igenom mycket och jag vet att det inte har varit lätt men jag trodde att vi hade lämnat allt det där bakom oss och gått vidare. Jag trodde att du kände som jag. Jag älskade ju dig högst av allt på jorden.
    Borde jag ha sett det? Gav du mig tecken som jag inte såg eller inte ville se? Vägrade att se? Hade du verkligen inga känslor kvar? Hur länge hade det pågått? Bryr du dig alls om mig längre?
    Jag måste bara se ditt ansikte igen. jag vänder mig om och ser på dig. Du är så vacker men vetskapen om att du inte är min längre, att jag aldrig mer kommer att få hålla dig i min famn är för mycket för mig. Jag vänder mig om och börjar gå bort från dig, mot ett nytt liv. Någonstans inom mig vet jag att jag aldrig kommer att få se dig igen och det gör ont.
    Jag kommer aldrig att glömma dig

Fredag: Åkte till sara vid 12.40 me bussen, tog de lugnt på dagen kollade på film o snackade. Senare på kvällen vid 22 cyklade vi ner till stan o spelade bowling :) Riktigt trevligt var de. Sen när vi kom hem till Sara igen så satt vi o kollade på film till halv 3:P

Lördag: Vakndade runt halv 12 gick upp o åt frukost efter de så gick vi ut o gick 1timme skönt :) Senare på eftermiddagen kom Tim till Sara :) Roligt hade vi :) När Tim skulle skjussa mig o Sara till pizzerian så trilla han i trappa hemma hos Sara :P haha, roligt hade vi :) Sen satt han o berätta massa han hade lyckats gjort när han va full hahah :) Trevlig är han iaf :) Pratade lite me sötis i tele oxå :)

Söndag: Vakna runt halv 12 då oxå:P åt frukost sen städade Sara lite efter de så åkt vi till  mig med bussen som gick vid 15. Tog de bara lugnt satt o kollade på tv o åt popcorn.. Kollade på ensam mamma söker. Ska bli roligt o se vem johanna och Ninna väljer i nästa avsnitt :) Man vet ju vem Anette kommer o välja så :P

Måndag: Vakna vid 11 och vid 11.40 åkte Sara hem.. Så idag händer de väl inte så jätte mycke. Ska till AF imorgon o lyssna på informationsmöte om jobbgarantin för ungdomar..

Nu ska ja duscha sen kolla på Andra Avenyn :)


Vill inte att du ska flytta till Spanien :(